Att tänka högt tillsammans.

Jag tillhör ett filosofisällskap. Visst låter det tjusigt? Det innebär alltså att vi är fyra personer som ses ungefär var sjätte vecka för att prata. Värden bjuder på mat och vin. Den som var värd förra gången bestämmer ämne/fråga för kvällens samtal.

Det hela började ungefär så här. En dag för ett par år sedan fikade jag med Anki på Steinbrenner Nyberg. Hon sa: ”Anna, kan vi inte starta en cirkel? Jag vet inte vad den ska handla om, men vi borde starta en cirkel!” Det tyckte jag lät trevligt, men vi var överens om att det inte fick vara något som krävde en massa hemläxa, som en bokcirkel.

En annan dag åt jag frukost med Magnus på Alvar & Ivar. Han sa något i stil med: ”Jag saknar tid och utrymme för att testa tankar och idéer, att reflektera för reflektionens egen skull.” Jag kände likadant. Argumentation och problemlösning är viktiga, men jag önskar också ett samtal som är kravlöst utforskande i realtid, utan förutbestämda ståndpunkter eller mål.

Sedan dess har Anki, Magnus, Veronica och jag pratat om bland annat ”Vad är kärlek?”, ”Vad skulle du kunna dö för?” och ”Hur blir man cool?”. Vi har till och med pratat om trängselskatten i Göteborg. Vi kommer sällan fram till något SVAR, just för att vi inte är ute efter SVARET. Sidospåren är många och disciplinen underordnad. Grejen är att vi tänker högt tillsammans.

Igår sågs vi hemma hos Anki, som hade gjort en vänlig gratäng med pumpa, salvia och ost. Veronica hade ingen direkt fråga, utan snarare ett stort ämne: Liv och död, och människans makt att dra gränsen mellan dem. Det blev ett samtal om dödshjälp, självmord, abort, dödsstraff, äldrevård, akutvård och neonatalvård. Vi rörde oss vidare in på depression, slaveri och ondska. På något sätt hamnade vi också på cissexualitet och transhumanism. Som sagt, det finns inga regler eller uttalade mål, så associationerna kan leda oss vart som helst.

Jag kan önska att våra samtal fanns dokumenterade. Många intressanta tankar har formulerats, och visst skulle jag gärna kunna plocka fram dem igen. Minnas, ifrågasätta, utveckla. Men vi ville inte ha någon hemläxa. Vi ville inte riskera att begränsas av en strävan efter paketering. Ingen ska behöva anteckna och strukturera. Alla ska vara lika delaktiga i samtalet  här och nu.

Nr 14/100

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s