Jag och Maria Callas.

Jag var ett introvert och egocentriskt barn. I fjärde klass sjöng jag solo inför hela skolan vid Luciafirandet. Gläns över sjö och strand. Först var det sagt att jag skulle sjunga hela sången, men sedan dök det upp tre andra flickor som också ville vara med. De vågade dock inte sjunga solo, utan ville göra det tillsammans. Så jag fick första versen och de fick andra.

Min reaktion? Om jag inte fick sjunga hela sången själv, ja då kunde det kvitta. Jag tyckte att de var fega får. De tyckte rimligen att jag var en diva. Lyckligtvis lyckades fröken få mig på bättre tankar, och alla sångfåglar fick sin del av rampljuset.

Jag älskade att stå där, längst fram, och låta min röst (bara min röst, ingen annans) fylla rummet. Det gör jag fortfarande. Men idag delar jag gärna rampljuset med andra.

Nr 16/100

Advertisements

One response to “Jag och Maria Callas.

  1. How fortunate am I to have had the chance of hearing your beautiful singing voice just a few feet from me? One of my favorite memories from 1995. Besos Anita.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s