Svensken, indiern, australiern och Bellman.

Nä, okej då. Den sista var inte Bellman, utan Blomdahl. De andra tre satt vid bordet intill mitt på Mahogny Coffee Bar idag. Indiern var nog i min ålder, medan de övriga såg ut att närma sig pensionsåldern, och alla tre var gissningsvis professorer på utflykt från Chalmers. Som reklamare är jag svältfödd på tvättäkta akademiker i min vardag, så jag kunde inte låta bli att lyssna roat på deras konversation.

Svensken öppnade fikastunden med att förklara för sina kollegor att ”this is apparently what you might call a ”hipster” place. Not that I know what a hipster is exactly, but I think it’s sort of like the guy behind the counter.” De skrattade alla hjärtligt, men lågmält. Jag fnissade såklart inombords.

Sedan pratade de om matematiska ”theorems” och något de kallade ”snips”. Jag såg väl ut att vara djupt försjunken i mitt arbete, men satt i själva verket och googlade fram single-nucleotide polymorphisms, som förkortas SNPs och uttalas snips. Svensken, som var den mest pratsamma i sällskapet, berättade också en historia som fascinerade mig.

Han hade en gång rekryterat doktorander och fått en ansökan som stack ut i mängden. Det var en man med en katastrofal studiehistorik, både i grundskolan och gymnasiet. Men som vuxen fick han smak för utbildning och tog igen det han missat, för att sedan fortsätta med högskolestudier.

Mannen, som nu närmade sig 30, började studera matematik, men stötte återigen på stora motgångar. Han gav dock inte upp i första taget, men underkändes gång på gång. Till slut bytte han spår och läste en termin teoretisk filosofi. Då! Plötsligt var det något som föll på plats för honom, han återupptog mattestudierna och fick i fortsättningen bara toppbetyg.

Jag uppfattade inte resten av berättelsen, eftersom det jag hört satte igång tankar hos mig själv. Mannen var ju ett imponerande exempel på envishet och uthållighet, men hans akademiska ”karriär” visade också två intressanta saker.

För det första: Hur olika faktorer kan påverka varandra helt oväntat. Den här mannen bar uppenbarligen på en stor potential för matematik, en potential som dock förblev helt låst ända tills han bytte spår och då hittade en oväntad väg in i den tidigare obegripliga matematiken. Heureka!

För det andra: Hur en människa faktiskt förändras genom livet. Mannen i berättelsen hade av okänd anledning inte klarat av studierna i grundskolan och gymnasiet. Kanske var undervisningsformerna bara helt i disharmoni med hans behov. Kanske var hans drivkrafter och intressen inte i synk med den gängse perioden för svensk skolgång. Kanske båda, eller något helt annat. Jag har ingen aning. Men uppenbarligen kunde han i vuxen ålder se, pröva och upptäcka sin potential.

Det finns många anledningar att ta med datorn till ett kafé och arbeta några timmar bland främlingar. Den här berättelsen är en sådan anledning.

Nr 27/100

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s