Jag är en jävla hora.

Det var väl bara en tidsfråga. Alla är vi (kvinnor) potentiella horor om vi misshagar fel man. Så vad gjorde jag för att idag få detta skällsord kastat på mig?

Jag var på väg hem uppför Viktor Rydbergsgatan, precis där den kröker sig uppåt från Arkivgatan mot Gibraltargatan. Trottoaren är bred och rymmer både cykelbana och gångbana. Jag cyklade uppåt utan brådska och såg två män komma gående i motsatt riktning. Två till synes vanliga män i min egen ålder.

Den ena gick på cykelbanan. Han såg att jag var på väg och jag såg ingen anledning att väja, utan räknade med att han skulle kliva av cykelbanan. Det gjorde han inte. I sista stund väjde vi båda samtidigt, och shoppingpåsen som hängde från styret stötte emot hans arm.

“JÄVLA HORA!”

Det tog någon sekund innan orden verkligen sjönk in. Men sedan tvärbromsade jag, vände mig om och tog i med hela magstödet: “VAD FAN SA DU TILL MIG?!”

De två männen, som nu var ca 60 meter bort, stannade till och gormade någonting om galna cyklister. Jag stirrade på dem och ropade tillbaka: “DET ÄR EN CYKELBANA, IDIOTER”. Jag hörde inte ens vad de svarade, utan sträckte långsamt upp  långfingret mot dem och cyklade sedan vidare uppför backen, med raseriet kokande i mig.

Jag fortsatte att koka hela vägen hem. Två ord. Nio bokstäver. Inget våld eller annan fysisk kontakt. Det hela var över på en halv minut. Ändå kände jag mig smutsig och hotad. Jag tänkte att jag borde gjort mer. Cyklat efter dem, ställt mig i vägen, spänt blicken i dem och sagt “…”.

Nej, vad kunde jag ha sagt som skulle gjort någon skillnad? Jag hade i alla fall reagerat. Min respons hade varit rasande och inte särskilt vältalig. Men jag hade inte låtit mannens handling passera utan en tydlig reaktion.

Sist jag blev kallad “jävla hora” var många år sedan. Även då cyklade jag hemåt genom Göteborg. Även då var jag i vägen för killar som tyckte sig äga vägen. Då var de flera stycken, tonåringar, som gick i bredd längs Föreningsgatan och inte flyttade på sig när jag signalerade med både klocka och röst.

Kan det vara så att det finns en trafikregel jag missade när jag pluggade körkortsteori en gång i tiden? Att kvinnliga cyklister alltid ska lämna företräde åt män. Om vi inte gör det, är vedertagen påföljd ett upprört:

“JÄVLA HORA!”

Nr 28/100

Advertisements

2 responses to “Jag är en jävla hora.

  1. Du var i alla fall modig som stod upp för dig och sa ifrån. Sen att d e t ska behövas är ju absurt.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s