Category Archives: Svenska

Inlägg skrivna på svenska.

Jag tror.

Jag är ateist. Men jag tror. Jag tror på kärlek och respekt. Jag tror på alla människors lika värde och alla människors värdefulla olikhet.

Jag tror att hat aldrig kan besegras med hat. Jag tror att dumhet inte kan botas med förakt. Jag tror att förakt är ett gift som drabbar subjektet hårdare än objektet.

Jag tror att det finns fler alternativ än kapitulation eller krig, när vi ställs inför det som skrämmer.

Jag tror att det är svårt, men jag tror att vi måste försöka. Det är vad jag tror.

Nitton frågor om löpning.

Jag fick en stafettpinne av Jonas, som bloggar bra om träning på “Träna med mig. Det är tydligen en “utmaning” att svara på de här frågorna, fast särskilt utmanande tycker jag inte att det var. Bara roligt.

1. Vilken typ av löpare är du?
En må-bra-löpare som hellre springer långt än snabbt.

2. Hur länge har du löpt?
Sedan tidiga tonåren, när pappa drog med mig ut. Läsning, måleri och pianospelande i all ära, men flåset och hjärtat måste också få jobba, tyckte han. Det hade han rätt i.

3. Hur mycket löper du per vecka?
Åtminstone varannan dag. Mängden kan variera från 20–100 km per vecka.

4. Vilket är ditt ”feelgood”-tempo?
Platt eller kuperat, 5 km eller 5 mil? Med tanke på att min snabbaste mil (åtminstone sedan mina lungkollapser och efterföljande operation) är 55 minuter blankt, så kan inget under 6 min/km kallas feelgood.

5. Vad måste du ha med dig på ett pass?
Min iPhone. För att kunna logga löpsträckan på Runkeeper, lyssna på radio eller musik (ibland), anteckna plötsliga insikter och idéer, och fota fina grejer längs vägen. På långpass har såklart med mig vätska och energi också.

6. Varför springer du?
För att jag kan. För att det är enkelt (inga regler, inga tider att passa, ingen boll). För att det hjälper mig må bra, både fysiskt och mentalt.

7. Har du någon gång ljugit för att springa?
Inte ljugit, men kanske inte sagt hela sanningen när jag har avbokat fester och utekvällar för att få springa och sova efter en jobbig vecka.

8. Hur ofta köper du löparskor?
Det senaste året har jag köpt fyra par. Innan dess köpte jag nog ett par var 18:e månad ungefär.

9. Var/hur handlar du din löputrustning?
Skorna köper jag helst på Löp & Sko i Göteborg. De är proffsiga och trevliga. Löplabbet upplever jag som nonchiga, stressiga och slarviga, så dem undviker jag helst numera. För övriga kläder blir det ofta Stadium.

10. Dygnets bästa springtid?
På kvällen. Det är lugnt och stilla ute, och jag somnar gott efteråt.

11. Hur ofta tävlar du?
Aldrig. Jag har förvisso börjat springa lopp, men tävlar gör jag inte.

12. Vilken är favoritdistansen?
Allt som är längre än 10 km. Det är först då jag känner mig uppvärmd.

13. Har du ett mantra som du rabblar i huvudet när du blir trött?
Inte till vardags. Det är bara att fortsätta att springa tills jag är hemma igen. Om jag inte får ont i lungan, och då måste jag stanna och djupandas/stretcha bröstet. Men när jag springer ultra (d.v.s. två gånger hittills) har jag tre mantran, som bara dök upp i huvudet under mitt första ultralopp:
1) When in doubt, move forward.
2) I can do this.
3) Pain is nothing.
(OBS: Den sista handlar inte om att ignorera en skada. Men om du inte tål smärta blir det svårt att springa långt.)

14. Springer du helst i grupp eller ensam?
Ensam!

15. Hur återställer du dig efter ett långpass?
Resorb och en smoothie med hampaprotein direkt efteråt. Sedan bara fortsätter jag att äta så mycket jag orkar de närmaste timmarna. Urk.

16. Vilken snabbhetsträning föredrar du?
Ingen.

17. Vilket lopp drömmer du om att springa?
Ultravasan. Och det går snart i uppfyllelse. Det kommer bli skitjobbigt, men jag kommer att klara det.

18. Vilken kändis skulle du helst vilja springa med?
Ingen. Om någon kändis vill hänga med mig får det bli över en middag. Springa vill jag göra ensam.

19. Vilka tre till fem löp- eller träningsbloggare utmanar du att fylla i den här listan?
Vem som helst som vill svara, på egen blogg, i kommentarsfält eller någon annanstans. Det är ett roligt sätt att reflektera över sin löpning.

Någon som behöver en handduk?

För jag kastar in min nu. Det blev bara 36 inlägg för mig i Blogg-100-utmaningen. Ok, vi kan väl säga 37, om jag räknar med detta.

Först tänkte jag att jag skulle kunna ta igen ett och annat missat inlägg längs vägen. Men för några dagar sedan insåg jag att jag låg hopplöst efter. Visst skulle jag kunna komma ikapp om det kändes viktigt. Men det gör det inte. Huvudsaken är att jag skriver. Inte att jag skriver hundra inlägg på hundra dagar. Men jag är glad att jag provade. Kanske gör jag ett nytt försök nästa år.

37/100

P.S. Jag kommer såklart inte att sluta blogga. Det gjorde jag ju förut också.

Jag tar tillbaka allt och hävdar motsatsen.

Jag inser att jag har skrivit en del om mat här. Om mina svårigheter att planera och tillaga, samtidigt som jag gillar att äta. Konsekvensen blir ofta att jag äter dåliga grejer. Alldeles för mycket socker och andra tveksamma kolhydrater.

För bara ett par veckor sedan skrev om hur jag hade slutat försöka skärpa mig. Dels för att det tar för mycket tid och gör mig stressad, dels för att jag slänger så mycket mat som blivit gammal efter mina försök att veckohandla och laga hemma.

Men nu vänder jag kappan efter min egen vind och testar en grej. För om jag ska lyckas med Ultravasan i augusti, då behöver jag sköta mig. Visst, det KAN gå ändå, men jag vill inte förlita mig på tur. Den 23 augusti vill jag veta att jag har förberett mig på ett bra sätt.

Varför tror jag att jag ska lyckas den här gången då? För att det är ett projekt, inte bara en fluffig det-vore-bra-men-jag-måste-inte-ambition. Nu har jag ett mål och en tidsram. Efter Ultravasan kan jag bosätta mig i en soffa med en påse smågodis resten av livet om jag vill.

Därför har jag börjat fundera, planera och agera för en förbättring. Jag har identifierat några “nycklar” som jag behöver för att lyckas. Jag har gått upp tidigt en lördagsmorgon för att springa, bara för att bryta ett mönster och markera en nystart. Och jag har börjat välja näring istället för omedelbar tillfredsställelse, genom att laga riktig mat och förbereda nyttiga snacks att ta till när sockerbegäret attackerar.

Projekt Ultravasan är igång.

 

Fortsättning följer.

Nr 36/100

Allt är toppen!

Ända tills det går åt helvete. Men oftast gör det ju inte det. Förmodligen lyckas du hålla näsan över vattenytan, med falska leenden och lögner som flytetyg. Alla andra gör ju också det. Plaskar runt i ankdammen och gör sitt bästa för att hålla näsan över vattenytan. Hålla masken. Hålla ihop. Hålla låda tillräckligt högt för att ingen ska höra att orden ekar tomma.

Nr 35/100

Håll eller hål?

När jag sprang Fyr til fyr i lördags fick jag håll vid ca 15 km. Det satt på höger sida, precis i nederkanten av min opererade skruttlunga, och det höll i sig resten av loppet. Dagen efter kändes det också lite tajt när jag var ute och promenerade.

Idag har jag haft ont i bröstet. Samma sorts smärta som när jag har haft spontan pneumotorax (spontanpunkterad lunga) tidigare. En efterlängtad löprunda ställdes in, och nu håller jag andan. Bildligt talat. Det var uppenbarligen inget vanligt håll, men det verkar inte vara hål heller. Redan nu känns det mycket bättre än i förmiddags, så jag hoppas att det bara är lite överansträngning som kan vilas bort över natten.

Hål tummarna för mig!

Nr 34/100

The Hunger Games.

Lågsäsong har sin charm. Och sina baksidor. Särskilt när man är på plats för att springa ett långlopp och behöver mycket mat. Tur att jag hade massor av snacks med mig.

Direkt efter målgång, dusch och bad klämde jag en påse majschips och en burk vingummin. Och en resorb. Sedan slocknade jag och sov förbi varje chans till kvällsmat. Det blev salta nötter och snickers medan jag bloggade om loppet. Sedan slocknade jag igen strax efter midnatt.

Vaknade vid 9. Jag hade ju missat att boka frukost på hotellet, så jag tog en resorb, en till snickers och en rawfoodkaka. Massor av vatten också, såklart. Vid 11-tiden gav jag mig ut på jakt efter riktig mat.

Lågsäsongsfika i AllingeVid hamnen i Allinge fanns både pastarestaurang och pizzeria. Båda stängda. Off season. Men mittemellan dem: Extreme Isbar. En glassbar som inte bara utlovade extrem glass, utan även nybryggt kaffe och nybakade croissanter. Varje dag. Jag fick en kanna varm mjölk till kaffet och bytte croissanten mot det matigaste de hade: en slags rågcroissant med strimlat bacon. Under omständigheterna smakade denna fika himmelskt.

Med nya krafter kunde jag leta vidare efter mer mat. Bara runt hörnet hittade jag Det Gamle Posthus, som till min stora lycka är öppet! I kväll. Så nu sitter jag här, på en bänk, på en klippa vid Östersjön, och skriver om min matvånda. Men det ligger en livsmedelsbutik på vägen tillbaka till hotellet. Den ska jag tömma.

JaktbyteP.S. Tillbaka på hotellet njuter jag nu av mitt jaktbyte. I kväll blir det en bit kött och ett glas rött på Det Gamle Posthus.

 

 

Nr 33/100