Tag Archives: mat

Jag tar tillbaka allt och hävdar motsatsen.

Jag inser att jag har skrivit en del om mat här. Om mina svårigheter att planera och tillaga, samtidigt som jag gillar att äta. Konsekvensen blir ofta att jag äter dåliga grejer. Alldeles för mycket socker och andra tveksamma kolhydrater.

För bara ett par veckor sedan skrev om hur jag hade slutat försöka skärpa mig. Dels för att det tar för mycket tid och gör mig stressad, dels för att jag slänger så mycket mat som blivit gammal efter mina försök att veckohandla och laga hemma.

Men nu vänder jag kappan efter min egen vind och testar en grej. För om jag ska lyckas med Ultravasan i augusti, då behöver jag sköta mig. Visst, det KAN gå ändå, men jag vill inte förlita mig på tur. Den 23 augusti vill jag veta att jag har förberett mig på ett bra sätt.

Varför tror jag att jag ska lyckas den här gången då? För att det är ett projekt, inte bara en fluffig det-vore-bra-men-jag-måste-inte-ambition. Nu har jag ett mål och en tidsram. Efter Ultravasan kan jag bosätta mig i en soffa med en påse smågodis resten av livet om jag vill.

Därför har jag börjat fundera, planera och agera för en förbättring. Jag har identifierat några “nycklar” som jag behöver för att lyckas. Jag har gått upp tidigt en lördagsmorgon för att springa, bara för att bryta ett mönster och markera en nystart. Och jag har börjat välja näring istället för omedelbar tillfredsställelse, genom att laga riktig mat och förbereda nyttiga snacks att ta till när sockerbegäret attackerar.

Projekt Ultravasan är igång.

 

Fortsättning följer.

Nr 36/100

The Hunger Games.

Lågsäsong har sin charm. Och sina baksidor. Särskilt när man är på plats för att springa ett långlopp och behöver mycket mat. Tur att jag hade massor av snacks med mig.

Direkt efter målgång, dusch och bad klämde jag en påse majschips och en burk vingummin. Och en resorb. Sedan slocknade jag och sov förbi varje chans till kvällsmat. Det blev salta nötter och snickers medan jag bloggade om loppet. Sedan slocknade jag igen strax efter midnatt.

Vaknade vid 9. Jag hade ju missat att boka frukost på hotellet, så jag tog en resorb, en till snickers och en rawfoodkaka. Massor av vatten också, såklart. Vid 11-tiden gav jag mig ut på jakt efter riktig mat.

Lågsäsongsfika i AllingeVid hamnen i Allinge fanns både pastarestaurang och pizzeria. Båda stängda. Off season. Men mittemellan dem: Extreme Isbar. En glassbar som inte bara utlovade extrem glass, utan även nybryggt kaffe och nybakade croissanter. Varje dag. Jag fick en kanna varm mjölk till kaffet och bytte croissanten mot det matigaste de hade: en slags rågcroissant med strimlat bacon. Under omständigheterna smakade denna fika himmelskt.

Med nya krafter kunde jag leta vidare efter mer mat. Bara runt hörnet hittade jag Det Gamle Posthus, som till min stora lycka är öppet! I kväll. Så nu sitter jag här, på en bänk, på en klippa vid Östersjön, och skriver om min matvånda. Men det ligger en livsmedelsbutik på vägen tillbaka till hotellet. Den ska jag tömma.

JaktbyteP.S. Tillbaka på hotellet njuter jag nu av mitt jaktbyte. I kväll blir det en bit kött och ett glas rött på Det Gamle Posthus.

 

 

Nr 33/100

Min stora skam(löshet).

20140322-213533.jpg

Igår skrev jag om att bli “avslöjad”. Idag avslöjar jag skamlöst resultatet av kvällen kylskåpsrensning. Eller snarare, en del av den. Alltför stor del av innehållet i burkarna har kastats ut. Och det finns fortfarande grejer kvar att rensa bort ur kylen.

Detta är ett resultat av en mina stora svagheter. Jag vet inte riktigt vad man ska kalla den med ett ord. Slarv, lättja, glömska, koncentrationssvårigheter, handlingsförlamning?

En konsekvens blir i alla fall att de matvaror som jag (när jag tillfälligt glömmer min aversion mot matlagning) köper hem för att tillaga och äta, sedan får stå halvfulla tills de har passerat sina bäst-före-datum med god marginal. Tills jag gör en sådan här rensning.

Andra konsekvenser:
• Ett innertak som har väntat i minst två år på en nödvändig ommålning.
• Pappershögarna som bara växer, multipliceras och “arkiveras” i det skåp som råkar ha en ledig yta.
• Körkortet, som jag förträngde och sköt upp till långt efter 30.
• Min ständiga, otillfredsställda längtan att återuppta tecknandet, måleriet och sången.

Det finns fler exempel, men jag tror att poängen har gått fram. Allt som inte drabbar någon annan, det skjuts på framtiden. Men jag har en ny metod. Åtminstone för att minska det miljövidriga matsvinnet.

Det gäller helt enkelt att motstå de där idiotiska impulserna att bli en person som lagar mat regelbundet och ofta. En sådan som storhandlar och planerar en hel veckas måltider i förväg. Det är säkert jättebra för många! Men för mig funkar det inte.

Så nu bejakar jag min kortsiktighet, min brist på planering och låter det bli som det blir med maten. Än så länge funkar det riktigt bra. *tar i trä*

Nr 21/100

Den motvilliga matbloggaren.

De som känner mig vet att mitt favoritrecept är:
1) Klä på mig ytterkläder.
2) Gå nerför backen till Linnéstan.
3) Slå mig ner på Dubbel Dubbel.
4) Beställ en ginger beer, några dumplings och en algsallad.

Riktiga recept gör mig tillfälligt dyslektisk. Att laga mat till andra ger mig ångest. Men idag insåg jag att det finns en sorts matlagning som väcker den komatösa kocken inom mig. Nämligen att svänga ihop något enkelt till mig själv av det som finns hemma. Notera de tre nyckelfaktorerna:
1) ”svänga ihop något enkelt”
2) ”till mig själv”
3) ”av det som finns hemma”

Kravlöst och kreativt. Går det åt skogen kan jag alltid göra några mackor (eller återanvända favoritreceptet). Blir det lyckat får mitt självförtroende en kick. Och blir det bara ok, ja då får jag i alla fall äta mig mätt.

Idag lagade jag mat två gånger. Ja, du läste rätt. Två gånger. Lunch och kvällsmat. När det började kurra i magen efter förmiddagspasset tog jag alltså inte en snickers. Jag gick ut i köket och kollade vad jag hade.

En trött basilikaplanta i fönstret. En påse spenat (sköljd och färdig att ätas!). En halvfull burk med kvarg. Hmm, har jag månne…javisst, där ligger en parmesanbit också. Och kan jag ha sån tur…yes, en halv påse pinjenötter!

Jag rostade pinjenötterna i ugnen, slängde sedan allt i matberedaren tillsammans med en liten lök, en vitlöksklyfta, en svampbuljongtärning och ganska mycket olivolja. Vrrrroooom! Pepprade och värmde upp i en kastrull med en halv tesked honung. Kanongott till den lilla portion pasta som jag hittade i skafferiet.

Och kvällsmaten då? Den tillagades och intogs efter kvällens löprunda, så jag var inte särskilt kräsen. Skar upp några överblivna kokta potatisar och en halv halloumi . Hackade en bit lök. Fräste rubbet. Jag blev i alla fall mätt.

Nr 6/100