Tag Archives: politik

Naivt, överkänsligt önsketänkande.

Var kommer fiendskapen ifrån? Jag ser hur vi blir varandras motståndare. Vi som annars uppskattar eller åtminstone accepterar varandras olikheter. Vi som egentligen har en mycket viktigare gemensam motståndare: Rasismen.

Visst, det är ok att tycka olika. Det är bra att tycka olika. Och jag är medveten om att min personlighet är alltför empatisk och diplomatisk för politiken. Men när det bara handlar om att angripa och ta poäng på motståndaren med lögner, enögdhet och nedsättande epitet, för oliktänkandet oss verkligen framåt då? Eller blir vi alla till slut ”jävla idioter” för varandra?

Ena sidan säger att klyftorna ökar. Andra sidan säger att de ökade klyftorna har planat ut sedan man tog över makten.

Ena sidan säger att skatterna har sänkts medan välfärden monterats ner. Andra sidan säger att välfärden fått mer resurser än någonsin tidigare.

Ena sidan säger att arbetslösheten har ökat. Andra sidan säger att sysselsättningen har ökat.

Ena sidan säger att Fredrik Reinfeldts vädjande om att ”öppna våra hjärtan” även om det kostar var en kapitulation, en bekräftelse av SD:s retorik. Andra sidan säger att det var ansvarstagande och en markering mot SD.

För mig väckte de där orden andra tankar. Tankar om vikten av att välja öppenhet och generositet även när det kostar. För inte kan väl öppenhet och generositet villkoras med huruvida det kostar eller inte? Människan, när hon är som bäst, öppnar sitt hjärta för att det är rätt, inte för att hon har råd.

Jag önskar att vi kunde fortsätta tycka olika och diskutera passionerat, men utan att ljuga och förvränga. Utan att förakta människan bakom åsikten. Med ödmjukhet inför att ingen förstår allt, ingen har helt rätt.

Och så önskar jag att du röstar på vad som helst utom SD. För kärlekens skull.

Advertisements

Nu blir det politik!

Ikväll insåg jag plötsligt att jag har Centerpartiet, Folkpartiet och Moderaterna i mitt Facebook-flöde. Inga virus alltså. Jag har själv valt att gilla deras sidor en gång för längesedan, eftersom jag alltid har identifierat mig som liberal. Det gör jag egentligen fortfarande, men jag vill inte rösta på Alliansen längre. Inte för att jag har någon lust att rösta på det rödgröna regeringsalternativet heller. Sanningen att säga vill jag inte rösta på något parti.

Jag tilltalas förvisso av Miljöpartiets, Fi:s och Piratpartiets hjärtefrågor. Men Miljöpartiet sitter liksom ihop med vänstern. Fi likaså. Och Piratpartiet då? Jag måste läsa på mer för att se bortom det Pippi Långstrumpiga namnet. Sedan återstår i princip bara ett parti som jag ännu inte nämnt. Men det är inte ett alternativ, så låt oss gå vidare.

Ikväll plockade jag bort Folkpartiet, Centerpartiet och Moderaterna från mitt Facebook-flöde. Ett alternativ kunde ha varit att gilla alla de andra riksdagsaspiranterna också, för att få en helhetsbild. Men nä. Partiernas Facebook är klubbar för inbördes beundran. Den politiska debatten följer jag hellre via journalistisk rapportering/analys och diskussioner mellan enskilda människor i min fysiska och digitala omgivning.

Vi får väl se om det räcker för att jag ska hinna bestämma mig.

Nr 4/100